Titel: Eragon
På bokens baksida:

 

 

 

En daghittar den fattige bondpojken Eragon en vacker blå sten i skogen. Om han säljer den kanske hans familj slipper svälta under vintern. Men det blir inte som han hoppas - stenen kläcks och en drake föds.

Eragon håller draken hemlig och  ger henne namnet Saphira. De talar genom tanken och blir bästa vänner. Och legenden om drakar och drakryttare blir levande igen. Över en natt förändras sedan hela Eragons liv. Han kastas in i en värld av faraor, magi och maktkamper. Med bara ett gammalt svärd som hjälp och en sagoberättere som vägledare måste Eragon  och Saphira färdas genom platser där mörka krafter härskar, i ett Imperium som styrs av en kung vars ondska inte har några gränser...

 

 

 

Innan jag ger betyg och skriver lite om boken måste jag tacka Hellen för att jag fick låna denna underbara bok (inklusive Den äldste) från skolbiblioteket över sommaren.

 

 Eragon är precis min smak, ävertyr, cliffhangers och det bästa av allt den är överfylld med fantasy till brädden!

Saphira, draken är min favorit, star vis modig och okrossbar.

Eragon är  en såndär person man kommer in i fort om han gör fel blir man ledsen gör han något bra blir man på topp humör. Det är väl det som är meningen, eller, med tanke på att Saphira och Eragon lever i varran så är det väl inte konstigt om läsaren lever sig in i boken.